The Once and Future World - en ögonöppnare.

För ett par år sedan fick jag en bok i handen som vände upp och ner på hur jag ser på naturen. Boken heter "The Once and Future World" av J.B MacKinnon.

Boken handlar om vad vi anser naturen att vara och vad framtida generationer kommer anse vara normalt. "We live in a 10% world". De flesta markörer som vi mäter miljön efter visar att jorden nu kan upprätthålla ungefär 10% av vad den en gång kunde (och kan upprätthålla igen). Havet innehåller ca 10% av sin ursprungliga biomassa. Världens skogar är ungefär en tiondel av deras ursprungliga storlek. Endast 14% av jordens mark är skyddad mot mänskligt utnyttjande.

Varför gör vi inte mer för att skydda vår värld mot denna rovdrift? MacKinnon menar att att utrotning av arter delvis beror på "kunskapsutrotning": Vi glömde vilken natur som en gång fanns, och saknar den därför inte. MacKinnon skriver om ett paper av forskaren Daniel Pauly som introducerar frasen "shifting baseline syndrome", ett långsiktigt mönster av förlorade minnen som orsakar att nya generationer av Newfoundland-fiskare ser kusten som de växte upp på som det normala, inte hur kusten och havet faktiskt var för 100 år sedan. Vi förlorar kunskap för varje generation. "Minnet konspirerar mot naturen".

Detta för mig (förutom klippet med vargarna nedan, ett must see) är det som satt sig efter att jag läst boken. Naturen som jag ser den är bara en bråkdel av vad den var. MacKinnon har gått tillbaka i arkiven och beskriver fångster, ögonvittnesskildningar och målningar av sådant som helt enkelt inte finns längre. Hur ska framtida generationer förstå att det de ser och vill bevara bara är en bråkdel av vad som förr fanns? Vad kommer de vilja bevara? Kommer det de vill bevara räcka?

Miljöaktivister har länge fokuserat på att bevarande och restaurering av naturen. MacKinnon menar att bevarande innebär vanligtvis att spara det som finns kvar, och det finns inte mycket kvar (10%).
MacKinnon menar även att restaurering inte fungerar som man tänker att det skall göra. "Restauration is a nostalgic science, as foolishly romantic a notion as any other form of time travel". Vi kan inte återställa planeten till det den var när den var bebodd med jägar och samlarsamhällen. Vi kan inte återställa Nordamerika som det var innan européerna kom dit. Allt för mycket har försvunnit och allt för mycket har flyttat in och tagit plats. Mer en en fjärdedel av de växter som växer i Kanada har introducerats, på vissa ställen som i Torontoområdet, nära 80%.

MacKinnon är dock inte en pessimist. Han skriver om ett koncept han kallar "rewildling" som går ut på att inte restaurera art för art eller hela ekosystem, utan “give nature fuller expression in a world in which it is muted” - den meningen alltså... 

Hur går då detta till? Ta en titt på detta fantastiska klipp om vad som hände när man återintroducerade vargen 1995 i Yellowstone park. 



“Nature may not be what it was and it isn’t simply gone. It’s waiting.”


Kommentarer

  1. Med risk att kasta mig in med en svenne banan-kommentar i det expertgap jag vet att du är; det faktum att mänskligheten dubblat i storlek sen 1970 med påföljande krav på odlingsbar mark etc. är ju en faktor man måste förhålla sig till . Gröna revolutionen med nya grödor för att kunna mätta Indien, Pakistan och delar av Afrika skedde ju i viss mån på bekostnad av naturområden vilket troligen haft effekt på det vi menar är "den ursprungliga naturen". Mycket av klimatdebatten idag handlar ju om djurarter som hotas (vilket är korrekt och naturligtvis inte bra) medan vi har miljontals människor som dör årligen för att de andas in rökig luft när de sover i sina primitiva hem utan kokplattor.

    Jag visste det, jag skulle inte börjat kommentera för det här ämnet är för stort och jag är okunnig. Over and OUT! (P.s. du kanske förlåter mig om jag säger att jag en gång jobbat som medlemsvärvare på NSF?)

    SvaraRadera
  2. Maj gad EB. Det du säger är förstås helt rätt men ekosystemen måste fungera för att inte allt ska kollapsa. Förlusten av vissa djurarter kan få förödande kaskadeffekter som är svåra att förutse. Ytor måste öronmärkas och ett annat tänk i hur vi bygger och brukar vår natur måste till.

    Som du säger, ämnet är stort och det jag ville belysa är just den gamla högstadie/gymnasiefunderingen "va e normalt?!"

    SvaraRadera
  3. Underbart klipp! Själv brinner jag för att introducera fossilfria transporter samt energi både i mitt arbete som privat. Jag kan rekommendera en serie för inspiration. https://urplay.se/serie/197056-framtidens-oar
    Jag har varit och rekat pensionsboende både på Madeira den lilla grannön Porto Santo samt nollmeridianön en del av kanarieöarna El Hierro./frivilligpensionär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men gud vilket gött tips. Detta måste vi kolla upp. Samsö gillar jag på flera sätt, det är geografiskt nära och även ett skjortmärke som undertecknad bär as we speak.

      Jag har också en bakgrund inom transportbranschen (Sjö och flygtransporter) men hamnade på kundsidan och har byggt från det. Transportsystem är himla spännande och jag var själv på en konferens om framtidens citylogistik så sent som igår. Det bubblar i branschen!

      Radera
  4. El Hierro förekommer ju också i min favorit SVT-produktion Det våras för solen eftersom de är helt självförsörjande men det vet ju du frivilligpensionär https://www.youtube.com/watch?v=SWxnKykDQBE&t=91s. Minns jag fel om jag säger att Kaj Linna bor där?

    SvaraRadera
  5. Wow! Så vansinnigt komplext och vackert. Eftersom det inte går att svara på vad som är önskat läge, så tycker jag det landar i att det är ens absoluta skyldighet som människa att göra så liten påverkan på miljön som det bara går.

    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det! Är helt enig med dig. Minska ditt avtryck miljömässigt och öka ditt avtryck som människa (verkar gå hand i hand!?)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg