Organisationsförändringar + familjen IGMR korar årets julklapp 2018

Julen står för dörren och herr IGMR har sedan tre dagar intagit horisontalläge i soffan på grund av en förkylning. På både herr och fru IGMRs arbeten sker det just nu organisationsförändringar och jag måste säga att det är rätt skönt att ligga i soffan istället för att möta rödgråtna kollegor som blivit varslade. Jag känner verkligen för de kollegor som blir drabbade. Vissa kommer ganska snabbt hitta nya arbeten och andra kommer få det tufft. En kollega som blivit varslad är ensamstående med två barn och har just köpt ett hus. Hon säger att hon inte kommer klara kostnaderna på A-kassa. Ingen åtråvärd situation.

På herr IGMRs arbete har processen varit transparent med stormöte, mbl-förhandlingar och nu förhandlingar på individnivå. Intranätet har pepprats med uppdateringar om processen. 
Fru IGMR däremot fick veta förra veckan på ett kontorsmöte veta att det skulle ske just organisationsförändringar. Mer information skulle komma dagen efter hette det. Under förra veckan kom HR-avdelningen ner från Stockholm och hade olika möten men ingen info kom. En extra krydda är att fru IGMR arbetar på ett öppet ABV-kontor. HR-avdelningens möten med mötesdeltagare sker för öppen ridå. Personalen väntar fortfarande på information men ledningen är tyst. Någon eller några har blivit varslade men det vet man endast på grund av skvaller. Våra arbetsgivare har olika arbetssätt i kan man lugnt säga.

Varken jag eller fru IGMR är berörda av dessa varsel som för min del beror på ökad digitalisering inom retail och för frun en nedgång i efterfrågan på kontorets tjänster. 

Lugnet jag för min och vår del känner är till stor del tack vare vår strävan efter FIRE. Vi sparar 50% eller mer av vår inkomst och en av oss skulle kunna gå hemma utan inblandning av A-kassa eller Arbetsförmedlingen. Vi skulle helt kunna rå oss själva. Detta är en superkraft i vardagen och en trygghet som jag aldrig tidigare i mitt liv känt. Jag har alltid klarat mig men på något sätt också alltid lyckats leva på gränsen vilket kostat på mentalt. Nu återtar vi makten över våra egna liv. 

Förändringen i mindset kom via boken Your Money or Your Life av Vicki Robin, Joe Dominguez, som ruskade liv i herr IGMR. Gapet mellan inkomst och utgifter var förr en pirrande möjlighet till att få spendera - det är det inte nu. Nu är det en pirrande möjlihet till att få spara och återta initiativet. Utöver det ger det ett stort välbefinnande att börja värdera sin egen tid och att inte ägna sig åt mindless konsumtion som förstör vår värld (och min inre värld). 

Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att vårt juklappstips är just denna bok. Vi har inte slutat köpa böcker eftersom jag tycker om att läsa om, gå tillbaka och ge bort. Som julklapp tycker jag böcker är suveräna. En bok är personlig, har ofta bra prisläge, komposterbar, lätt att skänka vidare samt INNEHÅLLET förstås. Denna bok är perfekt till vänner, familj och kanske till en julklappslek. 

Vill ni stöda oss kan ni köpa boken via denna affiliatelänk


Kommentarer

  1. Det är en grym känsla att veta hur mycket eller rättare sagt lite pengar man kan klara sig på! Att det skapar en trygghet i tider av förändring. De flesta som lever från lön till lön ser det som "omöjligt" att gå ner i arbetstid ens under småbarnsåren. Måste vara väldigt kvävande att leva så och hela tiden känna kniven på strupen att om man inte går till jobbet på heltid så faller ALLT. Skönt att ni slipper bli drabbade av omorganisationerna iaf, då kan ni fortsätta trumma på mot FIRE-målet!

    Vi har ju tagit beslutet om att bara en av oss ska lönejobba heltid nu hemma. Nu är den andra föräldraledig en tid till och vi får in några tusenlappar (inte många) genom föräldrapenning. Men det kommer bara bli ett regelrätt lönejobb i familjen framöver, resten kommer bli gården, eget företagande osv. Att ha möjligheten till detta val och ändå kunna spara så pass mycket som vi gör är ju ett kvitto på vilket överflöd vi egentligen lever i. Kommer ett inlägg snart på bloggen om reflektioner till våra snålmånader eller ekonomisk periodisk fasta, som vi kallar det. Dessa månader har en tendens till att öka känslan av ekonomisk resiliens ytterligare 5 000%. BOOM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur fungerar affiliatelänk förresten? Får du deg för att man klickar på den? För klicka det kan jag! Femtioelvatusen gånger!

      Radera
    2. Nä bara om du köper. Det ger i princip inga pengar till mig men aggregation of marginal gains...

      Radera
    3. Det är underbart att ni tagit detta steg och fokuserar på familjen, gården och era projekt. Gör ni något här för att kompensera pensionsbortfall? En annan spontan tanke är att den som faktiskt lönejobbar i uppbyggnadsfasen kan känna lite stress som den som drar in lönen. När vi levde vårt dyra liv och fru IGMR gick hemma på föräldraledighet var jag rätt stressad över det. Hade i och för sig rätt goa utmattningssymptom redan då och kanske undermedvetet visste att det inte skulle hålla...

      Radera
    4. Vi har inte räknat så mycket med pensionen överhuvudtaget faktiskt. Ser de slantarna som vi kommer få från pensionen mer som en bonus. Eftersom vi inte tänker sluta arbeta/tjäna pengar när vi nått FI så räknar jag med att vi kommer bygga eller ha kvar pengar till den dagen vi inte vill arbeta mera. Och den dagen vi inte vill arbeta mera kommer vi säkert sälja gården och casha in några miljoner på den som kan gå till pensionsinvesteringar. Svårt att sia om 20-30år i framtiden. Men ser bara möjligheter!

      Radera
  2. Stökigt med organisationsförändringar. På mitt jobb har också folk blivit varslade, fast främst har man kapat IT-konsulter och försöker ta systemutveckling in-house istället. Hela organisationen går efter något som kallas Project Core och det krävs inte jättemycket för att klura ut vad det betyder =) samtidigt har planen för 2019 inte fastställts än i väntan på ny VD.. Man skulle kunna säga att jag kom till detta företag i fel tillfälle ;) men omöjligt att veta i förhand och nu kör jag på och påverkar det jag kan påverka samtidigt som jag lägger undan stor del av lönen.
    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påverka det du kan påverka och acceptera resten.

      Känns det inte som om det bubblar lite överallt trots denna högkonjunktur? Jag har inte alls samma bild av läget som kablas ut i gammelmedia. De enda av mina vänner som har det fine and dandy är psykologerna.

      På fru IGMRs arbetsplats "ser de om sitt hus".

      Radera
    2. Inte alltid. Jag är psykolog och varit kommunalt anställd i flera år. I den kommunen, som på så många andra ställen har det gjorts flera omorganisationer. Den första jag var med om var för några år sedan, då man efter en enmansutredning bestämde att hela avdelningen där jag jobbade skulle läggas ner. Vi som jobbade där var väl ett hundratal personer. Beskedet fick vi i början av hösten men inte mer. Vi skulle få besked innan jul sades det, men ingen information kom. Många mådde jättedåligt. En del kom in till nig för att prata, men jag var ju i samma situation som de andra. Månaderna gick, inga besked, flera slutade och försvann till andra jobb. I juni, precis innan semester fick de flesta veta vilka tjänster de skulle få, men en fick vänta till augusti, nästan ett år senare innan en tjänsteplacering var klar.
      Vid nästa omorganisation, då jag var tjänstledig för studier, bestämdes att min tjänst skulle tas bort. Orkade inte med samma visa igen och bad istället att bli uppsagd med ett halvårs lön.

      Radera
    3. Snacka om att mala ner människors moral. Bra att du tog saken i egna händer och checkade ut. Inser att jag var lite väl kategorisk. Mina vänner jobbar privat och kan styra ganska bra själva...

      Radera
  3. Jag fattar inte att någon köper ett hus som de inte klarar att betala med a-kassa eller sjukpenning! I vart fall under förutsättning att man inte har en sjukt stor krisfond. Det kan ju inte vara kul att leva så på gränsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Det jag tycker är ännu mer märkligt är att ilskan på något sätt vänds mot arbetsgivaren då denne inte ser till personens situation. Det är alltså flera som resonerar så på min arbetsplats just nu.

      Radera
    2. Det är nog lättare att rikta ilskan mot arbetsgivaren än att erkänna att man klantat sig rent ekonomiskt. Jag tycker man ska utgå från att man är mer eller mindre ersättlig ur arbetsgivarens perspektiv. Jag har en kollega som inte ens är med i a-kassan för att hon inte orkat ta itu med det. Och vi jobbar i konsultbranschen så vid nästa lågkonjunktur är det säker några som åker ut om inte debiteringsgradjakten blir så desperat att folk söker sig någon annanstans.

      Jag räknade ganska mycket fram och tillbaka innan jag köpte min nuvarande lägenhet med tanke på investeringens storlek. Det skulle inte vara särdeles kul att leva med sjukpenning eller a-kassa efter att inkomstgarantin tar slut men jag skulle klara av att betala räkningarna.

      Radera
    3. Mitt hus klarar jag av att betala för, och tog även försäkring på det största lånet så jag inte betalar på det i händelse av sjukdom eller arbetslöshet. Min stora kostnad är min häst, men för att kunna ha egen häst utan alltför stora kostnader eller för mycket tidsåtgång är han utlånad till ridskolans verksamhet fyra dagar i veckan och är MIN tre dagar i veckan. Skulle det krisa sig helt ekonomiskt så får jag isåfall ta det tunga beslutet att sälja honom

      Radera
    4. Vi tänkte inte så mycket när vi köpte huset utan kände. Sträckte oss till max och tog ett blancolån på delen som saknades till handpenning. Bedrövligt, jag vet. Huset köpes 2015 och planen var att blancot på 300 000 skulle betalas av på kort tid. Det klarade vi också av innan vi vaknade och började vår resa mot FI.

      Radera
    5. Jag skulle inte säga att det är fel att ta blancolån om man har marginalerna. Jag har gjort det vid båda inköpen och sedan aggressivt betalat på blancolånen. Mitt blancolån på den senaste lägenheten var också relativt litet, dvs 5 siffriga belopp eftersom mitt första boende gick upp ganska rejält i pris på två år. När jag tog det första blancolånet tyckte jag att det var jobbigt att spara så stora belopp och jag hade ingen lust att vänta med inköp. Det var betydligt lättare att aggressivt amortera om man bortser från krånglet med banken.

      Radera
    6. Marginalerna hade vi kanske inte eftersom det krävdes renoveringar och allt sparat gick in i köpet. Det tog ett och ett halvt år sedan trillade jag i väggen. Affären har dock varit strålande då huset ökat dryga två miljoner sedan köpet 2015.

      Precis som du ville vi inte vänta med inköp. Lägenheten vi flyttat till för att få ner våra månadskostnader för att spara mer aggressivt till hus var fruktansvärd. Matos från thaiställe på baksidan och avgaser på framsidan. Vi kunde inte ha fönstren öppna. Tung trafik och en ettåring som vi ville ge mer frihet. Huset har bullerbykänsla i stadsmiljö med enorm frihet för barn. Vi kunde inte låta bli... lite riskigt och jobbigt på ett annat sätt än avgaserna...

      Radera
  4. Den känslan av att vara trygg i sin ekonomiska situation är fantastisk. Man står liksom lite bredvid hela kaoset. Och sen: ni kan ju inte förlora här. Hur det än blir har ni flera bra alternativ att välja på. Bara att låta dem hålla på... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Leva lite bredvid och välja när man ska bry sig :)

      Radera
  5. Kan bara hålla med @Katarina. Har själv varit i mycket stressad situation under 2016 där mina ledningskollegor gjorde allt för att göra livet surt för mej genom olika kreativa upplägg. Under våren 2017 lyckades jag ta mej ur denna dysfunktionella ledningsgrupp med oförändrade förmåner. Insåg samtidigt att den "stash" av privat pensionsinbetalning inklusive eget sparande i aktiefond under några år hade gett mej de ekonomiska muskler som behövs för att kunna avväpna alla korkade omorganisationer från chefens sida. Numer kan jag sitta på första parkett och se chefen ställa till för sig gång på gång utan att jag själv behöver vara aktiv. Två år kvar till exit. Idealiskt vore att få ett lagom stort avgångsvederlag om typ ett år./frivilligpensionär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som att du har vunnit spelet @frivilligpensionär

      Radera
    2. @Katarina Om jag "vunnit" vet jag kanske om ett till två år. Däremot är jag bra på att ta tillvara de möjligheter som passerar förbi och är förstås nöjd med mitt nuvarande upplägg. Det som tar upp en del av min tid är att planera för den kommande frivilligpensionen i samband med att jag kan börja ta ut tjänstepension. Hur och vart ska jag bo i Sverige april-oktober samt i ett varmare land resten av året./frivilligpensionär

      Radera
    3. Jag tycker det låter som en rätt go sits. Vilka parametrar ingår i ditt val av varmare land?

      Radera
    4. Grunden har varit inom EU, +20 grader Celsius oktober-mars, inte för varmt april-september om jag skulle vilja bo där året runt. De kandidater jag ser är någon av Kanarieöarna, Porto Santo utanför Madeira eller möjligen Azorerna. Med tanke på sjukvård så kan det max bli ca 5 månader utomlands om året tills jag fyller 65. Annars behövs en dyr privat sjukvårdsförsäkring mellan 55 och ordinarie pension som jag har förstått det.

      Radera
  6. Vilket härligt inlägg och vilken inspirerande diskussion. Jag får rysningar av frivilligpensionär. "Under våren 2017 lyckades jag ta mej ur denna dysfunktionella ledningsgrupp med oförändrade förmåner. " En fråga på det eftersom jag har två vänner som är i full färd med att säga upp sig från sina chefsskap, d.v.s. den ena blev sjukskriven för utmattningsdepression och skulle i måndags meddelat sin chef att han kommer tillbaka men utan personalansvar (vet ännu ej reaktion). En annan, lyssna på det här, har personalansvar för en person men den personen tjänar mer än henne, så nu har min vän beslutat sig för att ge chefsfingret till chefen. Jag vet ännu inte om detta är gjort. MEN min fråga är denna: Visst är det rätt vanligt att man får behålla sin lön även om man "steppar ner"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @fruefficientbadass Som en del av rehab "steppa ner" och ändå få behålla sina förmåner brukar kunna fungera. Företag i allmänhet är inte så benägna att "straffa" någon som redan ligger ned för räkning. Samma vid omorganisation där cheferna får söka om sina jobb utan att vara säker på att få ett erbjudande om chefjobb. Dock alltid viktigt att inte bli anställd med ett så kallat "chefstillägg". Alldeles för lätt för företaget att rycka bort det vid en förändring. Se till att få in det i grundlön! När det gäller "ge cheffingret till chefen" finns det en risk att det slår tillbaka med en lönesänkning. Bättre att driva frågan utifrån att chefen leder och fördelar arbetet och borde därför ha högre lön än medarbetaren. Har däremot personen "tröttnat" på att vara chef kanske en lösning skulle kunna vara att "sälja in" någon annan som chef och själv kvarstå som resurs för den nya chefen (hmm känner igen detta). Nyckeln är "sälja in" ej ställa ultimatum. Oj vad jag blev engagerad då.../frivilligpensionär

      Radera
    2. Bra tips här. Jag fick chefslönen inbakad och den togs inte ifrån mig när jag tog ett steg ner. Det enda som hände var att jag stod över ett års löneökningar vilket jag kan leva med.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg