Självkontroll och fördröjd tillfredställelse - en förlorad konst.

Då så mina vänner. Detta är ett inlägg jag klurat på en del.

Bekvämlighet har blivit normen i samhället. Vi lever i ett samhälle där allting förbättras, blir snabbare, lättare att förstå, bekvämare och lättare att använda. Företagen slår knut på sig själva för att hela tiden släppa produkter som skall åstadkomma ovan. En bilratt har nu värme och det har blivit "ett måste" för många. Handskar - hallå?

Vi förväntar oss att våra e-handelspaket kommer inom en, två dagar och det gratis. Vi har prenumerationstjänster som skickar färdiguppmätta ingredienser till måltider. Vi har ett enormt mediautbud och underhållning via tjänster som Netflix och HBO. Vi har uppstickare som Foodora som levererar favoritresturangens mat till din dörr. Nu skrapar jag bara på ytan för det finns så klart väldigt mycket mer här.

Allt detta är verkligen en fantastisk utveckling. Många av dessa tjänster birdrar till värde för våra liv. Vi kan öka produktiviteten och vi sparar tid och besvär. Tyvärr finns en del nackdelar.

Ur ett FIRE-perspektiv ser man att bekvämligheten ofta har en högre prislapp. Ofta är den också återkommande månad efter månad. Prislappen har dock baksidan att den skall betalas genom timmar på arbetet. Inte nog med det, vi har också lärt oss att förvänta omedelbar tillfredställelse. En inte allt för ovanlig situation är att vi behöver vänta på något. Det kan vara en kö, på bussen eller bara gå på toaletten. Så fort vi inte är stimulerade åker mobilen fram. Folk är limmade till sina telefoner som ett svar på tristessen de upplever för stunden. Forskning visar dock att det är bra för oss att just få den lilla pausen. Kanske speciellt i denna tidsålder.

Sparkvoten i Sverige sägs ligga runt 10% av inkomsten. I USA är den 3% eller mindre. Man spenderar alltså nästan hela sin inkomst nu och sparar väldigt lite till senare. Ungdomar sparar ännu mindre. Dels för att det är svårare att spara med en låg inkomst men kanske också för att det finns en sådan kultur. YOLO! Med sociala medier sprids också bilder på influencers och vanligt fölk som åker världen runt, bor i sekelskifteslägenheter, har hund - och detta i väldigt unga år. Förr var det inte så. Det tog tid att bygga upp en plattform och det fick ta tid. 

Detta är normen men unga människor borde göra exakt motsatsen. De har nämligen ett trumfkort på handen - tid. Engagerar man sig i sin ekonomi i början av sitt vuxna liv kan man skapa sig en situation där man inte behöver oroa sig för pengar senare i livet. Tiden är den viktigaste faktorn i sparandet och unga har mer av denna vara. I början av sitt liv har man också möjlighet att verkligen bygga och cementera vanor som på gott eller ont följer med en resten av livet. Att ha tålamod och förmågan till att fördröja sin tillfredsställelse är viktigt i livet. Den tid och ansträngning man gör tidigt kan man åtnjuta frukterna av senare i livet. Ofta är det också i unga år man har mer tid och energi att ägna sig åt just detta. Längre fram ökar "livsbördan" och distraktionerna.

Det vi i familjen IGMR gör nu med vår FIRE resa är att vi offrar i det korta för att köpa långsiktig frihet. Varje månadsspar och amortering vi gör tar oss närmare målet men det gör också att vi måste anstränga oss mer och bli mer finurliga. Valet är ditt - bekvämlighet i det korta (som oftast inte är bekvämlighet), och behöva arbeta till vi är 70 under andras villkor, eller anamma en livvstil som gör oss lyckligare, friskare och skapar valmöjligheter.

Jag kan inte skriva detta utan att damma av marshmallowexperimentet som genomfördes på Stanford University på 60- och 70 talet. Studierna omfattade hundratals barn i åldrarna 4 eller 5 år. Testet är enkelt. Barnet kan få en marshmallow genast eller två marshmallows om de väntar en stund.




I uppföljningsstudier fann forskarna att barn som kunde vänta och senarelägga sin tillfredsställelse - dvs vänta på den andra marshmallown, hade en tendens att ranka bättre senare i livet i BMI, missbruksfrekvens, stresspåverkan, utbildningsresultat och annat. Märk väl, om man äter den där marshmallown har väldigt liten korrelation på individnivå för hur man lyckas i livet. Andra faktorer spelar också in i det enskilda fallet. På samhällsnivå ter det sig dock annorlunda.

Oavsett om det är godis, pengar eller mobilanvändande är det fördelaktigt på lång sikt att fördröja tillfredställelsen snarare än att överkonsumera i nuet.

Själv känner jag en inre kamp kring detta med att försena tillfredställelse som jag nu så smått börjar landa i. För mig har nyckeln varit att ompröva själva tillfredsställelsen. Tidigare har det varit prylar, resturanger, upplevelser och annat. Det kan det mycket väl fortfarande vara men på ett annat sätt. Det behöver inte vara bästa resturangen, coolaste resan eller nya bilen. Jag försöker lära mig att vara tillfreds med en långsammare och mer resurssnål livsstil där jag inte slösar min uppmärksamhet, tid och energi på kickar utan mot saker jag verkligen värderar. Familj, vänner, hälsa, lärande, miljö för att nämna några.

Hade jag inte gjort denna inre omprövning av tillfreddställelse utan sparat och längtat till jordenruntresan med bungee jump i varenda världsdel som aldrig sker, då hade jag inte varit så tillfreds som jag är nu. Allt är dock en balans, aktiviteter är viktiga och det kan man göra mycket av, det viktigaste är dock gratis och man behöver inte köpa sig ur varenda tråkig situation. Upplev men på ett annat sätt - det går men tar tid och kräver omprövning av vardagen och dig själv. Allt gott i livet kostar som sagt inte pengar.

Hur gör man detta i praktiken? Köpstopp är populärt och fungerar om det görs rätt (dra lärdom). Krydda det det med en utmaning att göra fyra gratisaktiviteter under en månad så får du se vad som finns i ditt närområde. Använde inte inkomstökningar till att utöka din livsstil utan spara skillnaden. Använd det du har och köp inte nytt. Köp mindre.

Sammanfattningsvis vill jag hamra in att sparande ger dig flexibilitet att leva det liv du själv önskar att leva, oavsett hur det ser ut. Sparar du dessutom från tidig ålder får du ut maximalt av dina två bästa vänner tiden och ränta på ränta. 



Kommentarer

  1. Väl skrivet! Jag vill tillföra en tanke från min gamle favoritantropolog Edvard T. Hall angående alla våra prylar och förändrat levnadssätt. Han har en teori om "Extension transference" vilket innebär kortfattat att vi människor skapar system eller verktyg för att effektivisera och möjliggöra sådant vi inte kunnat tidigare. Systemen fungerar inte utan människans aktiva medverkan vilken gör att det blir en förlängning av vår egna "kunnande". Klassiska exemplet är flygplanet. Människan kan inte flyga själv, ett flygplan kan inte flyga självt utan människan men med hjälp av flygplanet kan människan flyga, Extension trensference. Nu kommer vi till det intressanta! En teori är att dessa verktyg och system vi utvecklat har påverkat människans existens så grundläggande att det skulle kunna ses som evolution. Bara det att vår evolution nu blir tvådelad och att vi utvecklas på två olika sätt. Den externa evolutionen sker via extension transference och sker otroligt snabbt. Det sker snabbare och snabbare men hjälp av att vi bygger upp snabbare och mer avancerade system. Vi utvecklas och kan göra otroligt mycket mer med hjälp av våra system. Vi människor har alltså outsourcat vår evolution för att den biologiska evolutionen går för långsamt. Den andra eller interna evolutionen blir således den biologiska och här går saker inte speciellt fort som vi alla vet. Det jag tror (kan fantisera om utan belägg) är att det vi upplever idag är en krock mellan dessa två delar. Det kan vara så att vi människor idag är mitt i en "naturlig" urvalsprocess. Att de som inte klarar av den evolutionära utvecklingen av genom extension transeference och vår utveckling av allt fler avancerade system mår dåligt och börjar gå i en annan riktning. Finns mer att skriva om det här tror jag, och jag är återigen ingen expert på sånt här utan har bara läste lite roliga böcker för 10 år sedan. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket rabbit hole du erbjuder mig! Helgen räddad!

      Jag undar om det är någon som mår bra på riktigt av denna externa evolution eller bara följderna av den (mer pengar i fickan och status). Oavsett måste den grå massan i huvudet få mala lite nu. Återkommer!

      Radera
    2. @Flow FI jag är så rökt evolutionärt va.

      Radera
    3. @Fru EB - du kanske är den felande länken?

      Radera
    4. @Fru EB, historiskt sett är det väl den som är mest anpassningsbar som klarat sig. Alternativt den med störst spikklubba i ett kanske kortare perspektiv. Men vi vet ju vad man säger om börsen och historisk avkastning!

      Radera
    5. Fast om man bara konsumerar kinaplast kanske man blir infertil och då är det hönsmamman som vinner.

      Radera
    6. Då har man laddat upp sitt medvetande i molnet och fertilitet är sjukt mycket 2000-tal.

      Radera
  2. Köpstopp - I love it. Är på mitt fjärde år :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor like på den! Har du en lista med tillåtna varor? Någon dråplig historia? En vän till mig med ofrivilligt köpstopp under studietiden gjorde egen linsvätska av koksalt och vatten. Det slutade inte så väl... :)

      Radera
  3. Mycket bra skriver och tänkvärt. Jag tänker ofta på när jag går in en elektronikbutik hur mycket skit som säljs, exempelvis Popcornmaskin, Äggkokare, Pastakokare, Riskokare, Vartenkokare - när slutade en vanlig kastrull från IKEA (70kr) fungera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den frågan ställer jag mig ofta. Vad är det som motiverar denna nya pryl? Jag hade idag en diskussion med en kollega som nog tyckte jag var helt bäng som inte förstod meningen med hennes vattenflaska i stål för 400 kr. Jag undrade försynt varför inte en återanvänd ramlösaflaska i plast fungerade. "Gifter" var svaret...

      Radera
    2. Om man nu är rädd för plastgifterna i vattenflaskor kan man köra med glasflaskor av typen små gröna citronjuiceflaskor som köps för en dryg tia, används förstås till slutet och sedan funkar de utmärkt som vattenflaskor. (Den egentligen ganska snygga) citronetiketten avlägsnas lätt i diskmaskinen utan kletmärken efteråt. Flaskorna är små, 25 cl, väger därmed lite och får lätt plats i väskan. På somrarna fyller man dem i närmaste kafé eller dylikt ställe, inte svårt att fylla på vatten lite varstans. Vattenflaska i stål för 400 kr, tja vissa har sämre fantasi än andra. /Eva

      Radera
    3. Bra tips Eva. Fru IGMR rättade mig och vi kör mest gamla saftflaskor av glas som vatten/saftflaskor på utflykt osv. De små gröna flaskorna har ett mer behändigt format så det tackar jag för.

      Dessa metallflaskor alla springer omkring med nu. Det känns som greenwashing all over the plejs + ytterligare en anledning att få konsumera.

      Radera
    4. "'Gifter' var svaret..." Pull me backwards så fånigt detta är. Håller såklart med dig om att det är en ursäkt att handla+estetik, men det som gör mig irriterad med denhär typen av pseudohandlingar är bristen på perspektiv. En hobby-pusher jag känner vars arbetsplats beställer mycket från Asien, har en lokal leverantör som menar att de kan avgöra vilka färger som är på modet i Europa genom att se på färgen i den lokala floden, där vattenavrinningen från fabriken sker. Nu påstår jag inte att de tar dricksvattnet därifrån, vet ej om så är fallet, men det var nog inte så länge sen i varje fall. Och i Sverige går vi och oroar oss för att få i oss en nanomol (eller vilket mått man nu använder på plastgift) så till den grad att vi måste köpa dyra flaskor gjorda av metall. @FlowFI: "och fertilitet är sjukt mycket 2000-tal." Haha, verkligen! Då skickar man bara lite topsad DNA till Amazon och så skickas barnet hem med drönare (som storken, fast på riktigt) några månader senare.

      Radera
    5. Det är väl den analysen jag gjort också. Håller man sig inom ramarna och dessutom lagar från grunden i förutsägbara material typ gjutjärn som fölk gjort superlänge - då borde man väl bara hyfsat safe.

      Radera
    6. Det är väl den analysen jag gjort också. Håller man sig inom ramarna och dessutom lagar från grunden i förutsägbara material typ gjutjärn som fölk gjort superlänge - då borde man väl bara hyfsat safe.

      Radera
  4. Himla bra inlägg!
    "Det vi i familjen IGMR gör nu med vår FIRE resa är att vi offrar i det korta för att köpa långsiktig frihet. " Det är så sant, marshmallowstestet IRL. Det är inte lika plågsamt som barnen i de här testen ser ut att uppleva det heller ;)

    SvaraRadera
  5. Jag är en av de där galningarna som köpt en Clean Kanteen för några år sedan. Den har varit toppen att skicka med en 5-åring, sen 6-åring und so weiter. Nu är ongen 8och den håller ännu. Att skicka med glasflaska är uteslutet då hen har en egen lag som säger att allt som kan gå sönder gör det..

    Men i övrigt håller jag med om att det är för jäkla mycket trams folk köper i klimatets namn, när dito skulle bli gladare om vi bara köpte lite färre ting.

    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inser att jag var lite väl kategorisk. Mina kollegor har redan flera som de dräller runt med på kontoret. Detta är endast ett estetiskt inköp rättfärdigat med att inte dricka ur plastaskit.

      Radera
  6. "En bilratt har nu värme och det har blivit 'ett måste' för många. Handskar - hallå?"

    Eller den praktiska rattmuffen. Vi som växte upp på 80-talet kan regeln: "Rimfrost - rattmuff på. Tjällossning - rattmuff av." Underhållsfri (ja, man kan ju tvätta den vart femte år eller så) och utan risk att drabbas av elfel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men verkligen. Jag mysteryshoppadekörde en Renault för 300 000 kr häromdagen. Så fort jag klev in i den sprillans nya bilen sken den upp som en julgran och varnade för felaktiga sensorer här och där. Skönt att sätta sig i vår Ford sedan som saknar sånt.

      Radera
  7. "Engagerar man sig i sin ekonomi i början av sitt vuxna liv kan man skapa sig en situation där man inte behöver oroa sig för pengar senare i livet."

    Ja men visst är det så, en kollega till mig på jobbet har precis köpt lägenhet med sin flickvän. Självfallet är det i innerstan för så måste man ju bo, 4,5 miljoner kronor är pengar det också.. givetvis gratulerade jag köpet men inombords gör det lite ont..
    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klassiskt. Som att gratulera till någon till nya bilen...

      Radera
    2. Nu hänger jag inte med här. Är det tokigt att köpa lägenhet i Stockholms innerstad för 4,5 miljoner? Beror förstås på värdet och om det kommer vara stabilt eller öka eller sjunka. Beror på belåning också förstås. Men förstår inte varför det skulle vara tokigt rent generellt. Annars är ju nästan alla tokiga som köper bostäder i Stockholms innerstad. Är det vad ni menar, att folk är galna som köper/lånar flera miljoner till förhållandevis små bostäder bara för att få bo där det är som mest attraktivt?

      Ja, det är ju inte något jag själv skulle göra, men att andra gör det är helt okej. De kan ju göra en stor vinst senare, eller i alla fall riskeras kanske inte direkt förlust heller. I synnerhet om de hyr ut den om de skulle hamna i ekonomisk knipa längre fram. Visst, upplägget bygger väl på en livsstil med vissa regelbundna inkomstförväntningar så länge man inte betalat allt kontant (vilket väl sällan sker), men folk verkar ju vilja använda sin tid till att jobba i första hand.

      Så länge tillräckligt många tycker, tror och fantiserar att värdet är flera miljoner för relativt små bostäder på vissa platser så är det ju flera miljoner de är värda i samma fantasi som skapar det som vi kallar verkligheten. Så länge vi delar fantasier kallar vi detta för verkligheten.

      /Eva

      Radera
    3. Jag gav nog inte tillräckligt med information. Kollegan och hans flickvän är 23 år gamla och det är både nära familj och en farbror som har hjälpt till med finansiering. Menar inte att det är något märkvärdigt med det, bara att det är stora belopp som binds upp i en bostad med flera viljor inblandade samt under en tid där mycket händer (20års åldern)
      /A

      Radera
    4. Okej, jag förstår. Detta med att andra går in och stöttar en med sådant här när man redan är vuxen är för mig en gåta. Själv hade jag inte en krona i inkomst när jag flyttade hemifrån, men det var bara att flytta ändå, föräldrarna var inte skyldiga mig något, jag var ju 19 år. /Eva

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg