Ett utelunchfritt år.

Det har nog undgått några vilken spendy typ jag var förr. Inte så mycket på lyxprylar utan "bekvämligheter" typ uteluncher och sådant. Jag fortsätter på temat friår och det är nu dags att avhandla ett utelunchfritt 2018. Jag bestämde mig att ta bort tre saker ut mitt liv under 2018. Godis, matlådor och en hemlig sak som jag berättar om i nästa inlägg.

Innan jag börjar vill jag bara trumma in en sak. Bekvämligheter som utelunch och liknande kostar pengar. Pengar får du när du jobbar, dvs byter din tid mot pengar. Att ta utelunch istället för matlåda känns bekvämt och som om det sparar tid. Du kommer dock ändå få lägga tiden på att lönejobba ihop pengarna till maten. En utelunch gör att du får betalt sju av arbetsdagens åtta timmar.

Åter till herr IGMR.

Jag har knappt aldrig haft med mig en matlåda till jobbet i mitt 37 åriga liv. Pre 2018 körde jag och fru IGMR uteluncher så det stod härliga till. Fru IGMR hade den goda smaken att arbeta centralt och kunde gå till lunchställena. Jag däremot, tog oftast bilen. Ungefär 100 kr per lunch gånger två spenderade vi per dag. Det blir cirkus 4 000 kr i månaden på uteluncher + bensinpengar och slitage.

I ett annat inlägg har jag räknat ut min verkliga timpenning  till ungefär 160 kr i timmen. 4 000 kr är 25 arbetade timmar. Dryga tre hela arbetsdagar varje månad var jag tidigare tvungen att arbeta för att betala våra luncher. Det tar inte tre arbetsdagar att förbereda lunch till två personer för en månad. Nu lägger vi kanske 4-6 timmar på lunchprep för månadens luncher. Bara genom detta hack har vi vunnit tillbaka cirka 20 timmar av våra liv, varje månad.

Pengarna då? Ja de är viktiga men tiden det tar att arbeta ihop dem är viktigare. Genom att börja med matlådor och att ha ett annat förhållningssätt till matlagning (säsong, spara rester, optimera livsmedelsinköp et cetera) har vi gått från mellan 7 - 11 000 kr per månad för livsmedel inkl. rengöringsmedel och dylikt, till mellan 3 - 3 500 kr. Detta inklusive matlådor.

En stor shout out ska vi verkligen ge till Hanna Olvenmark för sitt fantastiska jobb med Portionen Under Tian. Detta var den spark i rava som vi behövde för att styra om skutan till god, näringsrik, lättlagad och billig mat. Hennes 300 kr veckor är en grym början om du vill ha inspiration.

Sist men inte minst vill jag på ett personligt plan också berätta vad matlåderiet har gett mig (förutom 48 000 lättförtjänta kronor på ISKn).

Jag lunchar utan stress. Som ni vet drabbades jag av utmattningssyndrom för nästan exakt tre år sedan. För att jag ska fungera och hålla ihop är det viktigt med låg stress och hälsosamma vanor. En vana som jag nu har är lunchpromenaden. Jag har en timmes lunch och äter min matlåda på 15 minuter. 45 minuter vigs sedan åt en lång promenad i tystnad eller med en kollega som orkar höra på spartips och life hacks - jag går oftast ensam. Inte för att jag är tråkig (tror jag) utan för att kollegorna har bråttom till att visa lustiga klipp, högläsning av clickbaitartiklar eller diskutera Ola Connys senaste matlagningsmissöden på TV. Jag väljer promenixen och får en välgörande paus.

Det har någon gång hänt att jag glömt matlådan. Jag kör då Studenten A´s stoiska trix. Glömmer jag matlådan får jag ingen lunch den dagen. Jag överlever utan lunch och det gör mig nog till och med gott.


Kommentarer

  1. Cliffhanger om den tredje saken du uteslutet :)


    Smart hack med diet vid missad matlåda. Brukar göra egna energibars hemma och förvara på kontoret så man enkelt kan smaska ner sig ett par om jag glömt låda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se mitt tidigare inlägg - energibars skulle försvinna är jag rätt säker på. Faktiskt glömde jag lunch idag. Blev äpple ur fruktkorgen och förvånade kollegor. ”skau däu ente äeta” eller ”ska du inte äta” på riks.

      Radera
  2. Snyggt! Det där med utelunch varje dag känner jag igen mig i, det verkar liksom ingå i många yrken/på många arbetsplatser. Ingen på mitt nuvarande jobb äter matlåda, och det är sjukt trist att äta ensam, men jag har tuffat till mig sen dagarna då det var kaffe, lunch och fika ute som gällde varje vardag! Ett tag var det totalförbud för både godis och utemat, men nu har jag lossat lite på det där och får äta ute max 1 ggr/vecka, och köper en liiiten godispåse (ca 15-20 kr) kanske två ggr/mån :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså gör man typ ”rätt” är det andra brus. Vi ligger lite off så därför tog jag bilen förr, dubbelfel. Har man goa kollegor så är en utelunch gött ibland.

      Radera
    2. Visst är det så, tänker alltid på Give Yourself the Gift of Not Worrying About Money av MMM - "But then when you’re done reveling in your wealth, you can fold up that fat wallet of yours, return it to its designated pocket in the backpack and hop onto your commuter bike so you can get back to work." :) Spot on faktiskt, även om det har tagit några år att komma dit både mentalt och ekonomiskt!

      Radera
  3. Hade en period i konsultsvängen som det blev mycket uteluncher även om de mest var bjudluncher kopplat till olika företag/säljare. Men herregud vad jag tröttnade snabbt på den där lunchköksmaten. Det är ju typ samma överallt och smakar inte speciellt gott. För mig blev det otänkbart att lägga 100kr på halvdan fisk/kött-rätt i en stressig miljö.

    Snyggt jobbat med 50lax rakt in i ISK-asken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det. Betala dyrt för något som inte är speciellt gott (i längden). Kö, sorl, stress, waste of time. Pengarna mår bäst på ISK.

      Radera
  4. Det är många som lever precis så som ni gjorde tidigare. Jag ser bara på mina och makens kollegor på jobbet liksom. Har man en företagskultur av att äta ute så hakar stort sett alla på och tusenlapparna bara rinner iväg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och "hänger man inte med" så är man tråkig eller konstig, skulle man dra kostnadskortet så skulle man vara snål. För egen del har jag turen att alltid haft lite större arbetsgivare 1500-15000 anställda och där finns det alla sorter, även lunchlådekramare.

      Radera
    2. Detta med negativt grupptryck är en fråga för sig. Det är mindre av pepp och uppmuntran till goda vanor.

      På en tidigare arbetsplats hade jag en kollega som verkligen kämpade med att sluta röka. Han lyckades till slut. De två andra som rökte på företaget fick en rökkompis mindre och hade svårt att matcha sina rökpauser - de fick ofta stå ensamma i snålblåsten. Vad hände? Jo bearbetningen av han som just lyckats sluta började. "Ska du inte med, du får en cigg av mig", "du kan ju bara stå där nere så jag får sällskap" osv osv. Han trillade dit igen förstås...

      Radera
    3. Konstigt det där. När någon har lyckats sluta med en dålig vana så sticker det i ögonen på andra och man försöker få den andra att trilla dit igen. Når jag slutade röka försökte flera rökande vänner att få mig att ta en cigg av dem, men jag sa nej och har nu inte rökt på flera år, men i början krävdes det en stor ansträngning att stå på sig. Likaså när jag gick ner i vikt och mina vänner gärna ville gå ner men inte gjorde något åt det. Då fick jag höra att jag var för smal och att det inte ör snyggt att vara för smal. Många har dåligt samvete för de dåliga livsstilvalen de gör och det känns ännu mer när någon annan har lyckats bryta dåliga vanor/missbruk och då vill man gärna ha status quo för att själv känna sig lite bättre

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg