Joy of missing out, JOMO, är det nya svarta.

I ett av mitt förra inlägg skrev jag om självkontroll och fördröjd tillfredställelse. För att spinna vidare på detta tema, som numera ligger mig varmt om hjärtat, handlar detta inlägg om glädjen och ibland nödvändigheten i att missa saker.

Personligen tror jag att det har varit helt avgörande för mig att börja skala ner eller "skala löken" som Fru EB brukar skriva.

Att missa saker brukar man tänka på som en passiv handling. Min reflektion är att det i dagens samhälle snarare krävs att man anstränger sig för att missa eller stå utanför. Tydligast gäller det kanske sociala medier och nyheter där det verkligen krävs en ansträngning för att lägga ner telefonen och kanske till och med avregistrera sig.

Vi marineras i en kultur som vill ha så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt. Vi har varje dag massor med exempel att jämföra oss med och må dåligt av. "Comparison is the thief of joy" skriver Utdelningsbagaren.

Själv har jag en väldigt energisk sida som jag med tiden har börjat inse måste dämpas eller kanske rättare sagt, kanaliseras på rätt sätt. Den trampar gärna igång och jag kan få väldigt mycket gjort vilket är positivt. Denna sida av mig letar dock gärna, och hela tiden, efter ny inspiration, nya projekt, nytt, nytt, nytt. Lägg där till arbete, barn, vänner, träning och tusen andra saker så känner jag ibland att jag drunknar i ett inre brus och blir trött. Förr var detta inte ett jätteproblem - den sortens tillgänglig stimuli som finns nu saknades då. Det löste sig själv. Nu måste jag börja begränsa.

Hur gör man då det i en värld som ständigt hittar nya sätt att fånga ens uppmärksamhet, nya saker att konsumera och nya upplevelser? Hur hittar man styrkan och viljan att missa saker i en värld lär oss något helt annat? Hur kan det vara eftersträvansvärt att sitta hemma en lördagkväll när kollegan har inflyttningsfest?

Stoikerna och Platon pratade om "sophrosyne". Soikerna menade att sophrosyne eller måttfullhet, är en av de fyra kardinaldygderna - rättvisa, tapperhet, klokhet och måttfullhet. Måttfullhet var viktigast och utan måttfullhet gick de andra tre inte att uppnå/utöva. Genom måttfullhet skapar man utrymme och plats både för sig själv, sitt inre och andra. Utan måttfullhet kan du inte uppnå det andra och därmed inte ett gott liv.

Problemet med det sätt många lever nu är att människan har en svaghet som evolutionärt har tjänat oss väl, dock kanske inte längre? Det hedonistiska hamsterhjulet kallas denna egenhet vilket gör att så fort något vi strävar efter har uppnåtts, vänjer vi oss och vill ha mer. Nya bilen, partnern, leksaken you name it. Det magiska svalnar och vardagen sätter in. Vad ska man göra åt detta då? Marknadsförare, programerare och en armé med andra försöker ständigt att hitta sätt att väcka impulsen att börja önska något.

Sättet att kortsluta detta är kanske inte att missa helt, även om det fungerar, men att göra saker mer sällan. Gör man saker sällan uppskattar man dem mer. Tillsammans med att öva upp sin förmåga att vara tacksam kan det börja hända saker. Det enkla upplevs mer och bättre i vardagen. En resa eller bara att åka i en nyare bil upplevs som om du har vunnit högsta vinsten. Känsligheten måste tränas upp igen då de flesta av oss är avdomnade och okänsliga av allt runt omkring. Vi är bekväma och det vi är känsliga mot är sådant som skaver. Små problem blir stora, obekvämt blir fruktansvärt, motgångar känns oöverstigliga.

Att våga missa är att prioritera sig själv. Det är att avgränsa för att skapa utrymme för annat eller ingenting. Det är ett sätt att landa, att vila, att sålla, att ta hand om sig själv och andra. Det är ett sätt att hushålla med mjuka och hårda resurser, att skapa motståndskraft och inre styrka.

Personligen har jag tagit steget från chefsambitioner, bilambitioner, konsumtionsambitioner, sociala medier, avgränsar tiden för "frisurfande" på jobbdatorn, tagit bort möjligheten att surfa på min Iphone, försöker att inte planera in något varje helg, inte signat upp baby IGMR på en massa aktiviteter, inte, inte, inte, inte, inte.

Det jag har fått är en ökad känslighet, en ökad tacksamhet, mer energi, mer närvaro, mer kärlek, mer tålamod, mer spontanitet, mer ömhet, mer förståelse för andra och mig själv. Jag har skapat utrymme för att starta denna blogg och därmed funnit många likasinnade som jag idag kallar vänner. Idag ska jag till exempel äta middag med en bloggkollega jag aldrig förr träffat. Det händer saker när när man gör annorlunda och inte som förr. Det är kul.

Vill du också missa massor av saker? Ta då en koll i nedan goa boktips som har inspirerat mig till detta inlägg. "Våga missa, om begränsningens konst i en gränslös tid" - Svend Brinkmanm


Kommentarer

  1. Bra inlägg! Gillar verkligen det här och tror jag kommit en bit på vägen i processen med att ändra livsstil. Sociala medier är utslängda, spelar inte datorspel online, läser inte nyheter mer än typ text-tv ibland och lokala bladet ibland, konsumerar väldigt lite och medvetet o.s.v.

    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
  2. Korrelerar också till "Deep Year" - att gräva där man står och verkligen krama ur det man har under husets fyra väggar. Jag är nog som du med "en väldigt energisk sida som jag med tiden har börjat inse måste dämpas eller kanske rättare sagt, kanaliseras på rätt sätt" och jag märker direkt när det hugger till i Nextopianerven. Exempel från veckan: Jag har börjat läsa om en favoritbok jag inte läst på säkert 20 år så den är i princip ny för mig. Har ju bara en hylla skönlitt kvar efter min rensning förra vintern. Och varför spara dem om man inte ska läsa om dem liksom. Men har vägarna förbi Bibblan och blir genast ha-begärig. Hittar böcker och en bunt vetenskapstidningar på utförsäljning. Jag är på riktigt på väg att köpa en årgång Forskning & Framsteg för 75kr för att..."Jag kanske missar något som hänt som...." FOMO! Från 2016! När jag kom ut därifrån tomhänt och tog sikte på hemmet och den redan påbörjade boken kände jag bara lättnad. Men den lurar ständigt bakom kröken, the fear of missing out. Även för någon som jag som ändå är stor stoicismfan och medveten om de här processerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju just det, när man väl landat i att inte göra/köpa brukar det kännas som en lättnad. Mysteryshoppingen gillar jag av denna anledning. Jag får lön för att låta mina gubbafingrar dansa över nya och dyra bilar. Jag får provköra dem och jag får sitta och bygga ihop den perfekta bilen med en säljare. Sedan lämnar jag och kör hem i min 2008 Ford Focus och tänker att jag är lyckligt lottad som inte har billån.

      Radera
  3. Efter ett år på gården och landet så har det märkbart blivit lättare för min egen del att skala av. Förstår att det livet inte är för alla men för vår del är det lite som att få ett par glasögon efter ha gått runt med närsynthet i flera år. Det har liksom klickat till. Aha, är det så här livet ska se ut? Är det så här det ska kännas? De ytliga intrycken från staden, butiker, stressen, måsten och effektivitet liksom bara smälter bort. Helt plötsligt ser man domherren i den vinterskrudade syrenhäcken, man fastnar med blicken och tanken i någon minut. Att jorda sig blir både enkelt och vardag. Behovet av prylar, resor, veta vad alla andra gör eller tycker smälter bort. Du och domherren samexisterar här och nu. Detaljerna blir tydligare, nyanserna starkare och andetagen djupare. Den flyger iväg men du bär den med dig resten av dagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gränsar till poesi och exakt min upplevelse. Insåg detta så smått under min sjukskrivning när jag blev sittandes hela förmiddagar vid matbordet och tittade på småfåglar. Brutal kontrast från kontorsjagandet (och så mycket skönare).

      Radera
  4. Just det där med att signa upp barnen på typ 5 aktiviteter i veckan har jag aldrig förstått. Är det så att föräldrarna för över sin rädsala att missa saker på barnet eller har det blivit någon slags tävling i att ha så många aktiviteter som möjligt för sina barn föräldrar emellan? Jag blir trött när jag hör hur mycket föräldrar tillbringar i bilen körandes från den ena aktiviteten till den andra, ibland två aktiviteter /dag! Som barn fick jag välja 1 aktivitet (om den inte var för dyr) och jag fick själv ta mig dit och hem.
    "tagit bort möjligheten att surfa på min Iphone" menar du att du bara kan RINGA på din mobiltelefon!!!! Haha! Bold move.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typ så! Jag kan ringa och sms:a. Har satt en begränsning för mail och allt annat på 15 min om dagen...

      Radera
    2. + då att jag tagit bort safari så ingen surf what so ever.

      Radera
  5. Du har mycket kloka tankar och du skriver väldigt bra! Jag tror att min hjärna är hyperaktiv (inte nödvändigtvis kroppen), misstänker lite ADD utan att vara diagnosticerad. Jag svarar kusligt bra på stimuli från alla håll och trillar lätt in i att bygga ett konstgjort ha-begär som jag rationaliserar och matar med massor av "rimliga" argument. (nyare bil är säkrare, skönare när vi åker långt (typ 2ggr per år), färre reparationer osv). Försöker göra precis som mrFire och duckar (vissa) sociala medier, har en gammeltelefon när jag inte är på jobbet (knappar), försöker begränsa nyhetsintaget (men måste tyvärr hålla mig lite uppdaterad pga jobb). Vi har en helt internet/skärmfri vecka varje år och den ger mig så mycket energi, får mig varje gång att undra varför vi inte alltid har det så. Och sen kastar vi oss in i vardagen igen. hmm.
    Tack för en grym blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren! Precis som du beskriver det har jag haft det i mitt liv. Så mycket resonerande för att rationalisera sina ha-begär. Jag kommer ihåg när jag sålde min Honda Civic hybrid bara för att jag var rädd att, trots garantier, batteriet skulle haverera. Det var förstås bara för att jag skulle få köpa ny bil...

      Svärföräldrarna har ett enklare men vackert sommaställe i Västervik som vi brukar vara på någon gång om året. Där får mobilen till stor del ligga och livet känns som om det går i rätt takt.

      Radera
  6. Tack för ett bra inlägg, det du beskriver tycker jag är jätteviktigt.. att missa saker alltså! Jag har själv skalat ner ordentligt både när det gäller prylar men framförallt på måsten och umgänge. Jag tror inte det är fel att vara lite "egoistisk" och prioritera sig själv ibland. Jag tror alla mår bar av det och de runt omkring än får riktig uppskattning istället.

    Mvh / Frihetsmaskinen – Följ min resa till ekonomisk frihet!

    SvaraRadera
  7. Nu har jag nog några år mer på nacken, men det jag tänker på vid uttrycket "missing out" är att det är så förbannat lätt att missa livet medans det pågick. Sociala medier etc är ju inget som ger några bestående positiva känslor. Är helt faschinerad över hur uppslukade många blir av att skärma av sig helt och ändå tro att de är sociala medans de gör det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg